Vissa böcker blir extremt omskrivna och får någon sorts "måste" stämpel i vissa kretsar För några år sedan kom Coelhos Alkemiаввкаsten nerdimpande och plötsligt skulle boken förändra livet på dess läsare Själv kan jag bli lite trött på en sådan hysteri och håller mig gärna utanför, lite avавуяэvaktande och försiktig, det är minsann ingen som skall lura migDen inställningen brukar oftast inte drabba någon annan än mig själv, om jag inte blir riktigt obstinat och bestämmer mig för att boken i fråga inte är min stil alls Paulo Coelhos Alkemisten är en typisk sådan bok, i mina ögon en bok fylld av New Age tjaffs och religös propaganda Men riktigt sавчънå enkelt visar det sig dessvärre inte vara, när jag tar tjuren vid hornen och bestämmer mig för att lyssna till boken Alkemisten är en riktigt sympatisk bok skriven i symbolform, späckad med metaforer och tänkvärdheter, en bok som i sin geniala enkelhet faktiskt både berör och får mig att ideligen pausa för att tänka genom det som precis sades Dessutom är boken mycket kort, 5 cd skivor, vilket gör att man lyssnar på den väldigt fort.